Känn atmosfären när Chelsea intar planen i Englands huvudstad London. I centrala London är stadsdelen Kensington och Fulham hem för Premier League-klubben Chelsea F.C. Toppklubben spelar sina hemmamatcher på Stamford Bridge, som har plats för över 40 834 åskådare. Kombinera din fotbollsupplevelse med några dagar i Greater London Area, som har cirka 9 miljoner invånare och erbjuder ett brett utbud av aktiviteter, sevärdheter och underhållningsalternativ.

Fotbollsäventyret som började på en pub i Kensington

Chelseas historia börjar för över 116 år sedan när klubben grundades som Chelsea FC på ett något ovanligt sätt. Den 10 mars 1905 hölls ett möte på puben ” The Rising Sun”, som än idag existerar under det föga optimistiska namnet ” The Butcher’s Hook”. Om du har lust att titta in ligger puben på Fulham Road mittemot Stamford Bridge. Tillbaka till historien: mötet på puben handlade om att bestämma namnet på stadsdelens nya fotbollsklubb, som skulle ha sin bas på Stamford Bridge. Över ett antal pints diskuterades en mängd olika namn, bland annat London F.C. och Stamford Bridge F.C.. Men som ni vet förkastades dessa vid mötet och det överenskomna namnet var Chelsea F.C., som därmed föddes.

Klubbens hemmaplan var stadsdelens fotbollsstadion, som fram till dess hade varit hemmaplan för ett annat Londonlag, London Athletic Club, som efter skapandet av Chelsea F.C. var tvungen att flytta till en annan stadion. År 1905 var Stamford Bridge långt ifrån den stadion vi känner till idag. På den tiden fanns det gott om asfalt runt planen och det var relativt vanligt med greyhound-racing. Klubbens stadion växte dock snabbt och under den första halvan av 1900-talet stod stadion nu värd för evenemang med nära 100.000 åskådare, men då användes även gräsplanerna. Under de tidiga åren växte Stamford Bridge snabbt och den enorma kapaciteten gjorde arenan till den näst största i England efter Crystal Palace Athletic Park.

Det första mästerskapet som nästan säkert var det sista

50 år efter klubbens grundande på puben i Kensington, vann man det första mästerskapet säsongen 54-55. Det var dock en ensam svala och det skulle ta ytterligare 50 år för klubben att lyfta Premier League-trofén igen. Efter några år då klubben bara hade lyckats få obetydliga placeringar i mitten av tabellen kom den stora chocken när Chealsea blev nedflyttade från den högsta engelska fotbollsserien när de slutade säsongen på 22:a plats 1962. Strax efter var de dock tillbaka i toppligan där de stannade i nästan 15 år innan saker gick fel igen, och den här gången gick klubbens ekonomi också utför.

I början av 1970-talet beslutade klubbens ägare att bygga ut Stamford Bridge med två långsidor, varav den första fortfarande står kvar, även om den har renoverats sedan dess. Projektet gick inte som förväntat på grund av strejker och dåligt byggarbete och detta fick konsekvenser för klubben, som återigen stod inför nedflyttning. Klubben åkte ner 1975 och igen 1979 där klubben fick spela i den näst bästa ligan i fem säsonger innan de blev uppflyttade.

Nedflyttning, glada åskådare och ett alternativt beslut

Klubbens ekonomi stabiliserades under 00-talet då klubben förde en anonym tillvaro i landets n&a;Under klubbens första säsong i Premier League efter deras återkomst lyckades laget dock ge åskådarna massor av fotbollsspänning. Detta innebar dock fler planinvasioner och klubbens ordförande, Ken Bates, brydde sig inte, och här är en av de mer absurda historierna från Chelseas långa historia. Ken Bates ägde ett lantställe utanför London och han var förtjust i idén att använda elstängsel (samma som används för djurinhägnader) mellan planen och läktarna för att förhindra åskådare från att korsa planen för tidigt och för sent. Idén gick så långt att den genomfördes och stängslet sattes upp, men sedan satte Greater London Council ner foten och godkände klubbens något alternativa lösning. Staketet uppfördes därför aldrig på grund av säkerhetsskäl.

På fotbollssidan uppnåddes två topp sex-placeringar under denna period, men återigen fick klubben falla ner till den näst bästa placeringen 1988, vilket är klubbens senaste och förhoppningsvis sista resa till det som nu kallas Championship.

Efter promotion 1989 gick klubben in i den period som de flesta förmodligen skulle kalla den moderna Chelsea-perioden som började på 1990-talet där Stamford Bridge också fick en stor modernisering mot det utseende du ser idag. Efter Hillsborough-katastrofen beslutades det 1990 att alla engelska arenor skulle ha sittplatser hela vägen runt planen från och med 1994. Stamford Bridge fick den återstående delen av planen borttagen och de två ändläktarna som vi känner till dem tillkom. Idag är stadionkapaciteten 40 834, medan det finns planer på att expandera stadion till 2024 till en kapacitet på cirka 60 000 åskådare.

En investerare med en plan att göra Chelsea till ett europeiskt flaggskepp

År 2003 köpte den okända ryska affärsmannen Roman Abramovich klubben från den dåvarande ägaren Ken Bates och tillsammans med köpet hade han en fotbollsresa där målet var att göra klubben till landets och Europas största. Förutom att ta in några ganska framstående fotbollsspelare i form av Didier Drogba, Arjen Robben, Petr Cech och Michael Essien, tog han också in ”The Special One” i form av den karismatiske managern Jose Mourinho. Med Abramovich som pengaman och Jose Mourinho som manager inleddes några år där Chelsea gick från en topp 8-klubb till ett absolut lokomotiv, både i England och internationellt.

Effekterna av det stora kapitaltillskottet, tillskottet av enorma profiler tillsammans med en grupp internationella stjärnor kom snabbt. Laget byggdes upp kring de senare kultspelarna John Terry och Frank Lampard som lade grunden för ett stabilt försvar och ett potent anfall. Redan under våren 2004 inledde laget en svit på över 4 år och 86 matcher utan förlust på hemmaplan, Stamford Bridge. Detta var inte bara ett klubbrekord, utan ett engelskt rekord, och slog Liverpools gamla rekord på 63 matcher från 1980. Den enorma stabiliteten som Chelsea FC uppnådde under denna period var att vinna Premier League-trofén två år i rad för första gången i historien och de första mästerskapen på nästan 50 år.

Från 2006 till 2009 försvann Chelsea från rampljuset eftersom de hade stjärnat i sin starkaste period från 2004 till 2006. De vann inga mästerskap, men de lyckades visa upp sig internationellt genom flera nära missar i Champions League, men de hade ännu inte nått en final i ett europeiskt sammanhang. I England blev det dock segrar i både den översta cupturneringen, FA-cupen och Ligacupen 2007. I början av 2008 gick Chelsea in i det som skulle bli året då klubben skulle gå mot internationell berömmelse och erkännande.

Klubben var fortfarande i Champions League när turneringen nådde knockout-rundorna och vägen var banad för en final i Roman Abramovichs hemstad Moskva. Chelsea hade slutat etta i den preliminära grupp B före Schalke 04, Rosenborg och Valencia så förväntningarna var höga på Chelsea när de jagade titeln i ett dubbelmöte med Arsenal och Manchester United samt klubbens första Champions League-triumf. Lottningen föll ut till Chealsea’s fördel, först drogs Olympiakos ur skålen och senare även Fenerbahce, som Chelsea skickade ut med sammanlagt 3-2. Semifinalen var en helengelsk affär med Liverpool som motståndare och 3-2-förlusten på Stamford Bridge var en spännande affär som bara hittade en vinnare efter förlängning. Trots att man nådde finalen skulle säsongen sluta på det mest osannolika av sätt eftersom den slutade med nederlag mot Manchester United i finalen på Luzhniki Stadium i Moskva och en förlust av mästerskapet eftersom Manchester United också lämnade med titeln med bara två poäng mer än Chelsea.

Följande år 2009 gjorde klubben dock ändringar genom att vinna både mästerskapet, FA Cup och Community Shield. Trots de många troféerna var året också anmärkningsvärt för en av de mest otroliga fotbollsupplevelserna som Champions League har erbjudit på senare tid när Chelsea och Liverpool korsade vägar igen. Chelsea vann med sammanlagt 7-5 och de två matcherna står fortfarande som några av de mest underhållande i turneringens historia. En match som står som en av de mest absurda var semifinalen där Chelsea tog sig an F.C. Barcelona i returen. Barcelona i returen. Här gick spanjorerna hem som vinnare, medan resten av världen mumlade om den norska domarens prestation i matchen.

2012 lyckades Chelsea äntligen vinna trofén i en av fotbollens mest prestigefyllda turneringar när Champions League-trofén lyftes efter en seger över Bayern München på Allianz Arena i den sydtyska staden München. Pokalen är hittills den enda gången Londonklubben har lyckats vinna turneringen, men de har också segrat två gånger i den mindre turneringen Europa League, både 2013 och 2019. Framtiden ser ljus ut och med en ny yngre trupp kommer Chelsea nu att leta efter fler triumfer i både England och Europa. Om du vill hålla dem på väg tillbaka till den europeiska toppen, kolla in de många alternativen för fotbollssemester till Chelsea, som också kommer att erbjuda fantastiska fotbollsupplevelser i framtiden.

Fotbollsresor till Strasbourg

Stadion

Stade de la Meinau

Aktuell turnering